sceptico

Jag är inte mycket värd. Jag kryper ihop inuti mitt lilla skal och låter andra ta plats. När någon får för sig att jag heter Emma, eller Emmy eller Emelie protesterar jag inte – vad jag egentligen heter är ju inte så viktigt, eller? På jobbet har jag inte berättat att jag väntar barn, trots att det är det största som hänt mig och trots att det påverkar mig hela tiden. Jag är trött och mår illa, har ont i ryggen och magen, men ändå lyckas jag inte få fram att jag faktiskt har en liten parvel i magen. Jag vill ju berätta för alla egentligen, skrika ut det till hela världen, men ändå tycker inte jag att jag förtjänar så mycket utrymme. Det är väl ändå ingen som bryr sig om lilla Emmi?